Framsidan har även en baksida.

För 6 år sedan, då var jag 12 år gammal.
Då satt jag och tänkte undra hur det känns att vara 18?
Tänk att man får gå ut med sina vänner, köra bil och man är myndig och vuxen, köpa egna cigg
och allting verkade vara så "coolt". Alla som umgås med såna stora killar och livet verkade vara
så roligt.

Man bara satt och längtade tills den dagen kom.
Så sant som det står, jag längtade tills jag blev 18 år gammal.
När jag väl blev 18, vilket jag är nu. Så sitter jag och tänker.
Det är inte så jälva kul ändå? Visst det är kul när man drar ut med sina tjejkompisar och dem
gör ens kväll till den bästa. Men sen alla andra problem då?
Sen kommer denna frågan som man har fått sen man var 5 år gammal.
- Vad ska du bli när du är stor? 

Ja, Valentina. Vad vill du bli när du är stor? Jag ska göra ett val inom ett halvår på vad jag vill bli.
När man var liten så satt man och tänkte jag ska bli veterinär, polis, psykolog med andra ord 50 saker ville man bli. Men nu kan du bara göra ett val.
Men nu är det verkligt, jag ska göra mitt val snart.
Antigen att jag ska plugga vidare, eller ta studenten och börja jobba.
Det låter ju helt sick, det känns som att man måste göra ett val nu, nu, nu!

Jag vet vad jag vill bli psykolog, men tänk om jag inte kommer in?!
Jag minns när jag som sagt var liten, så tänkte man ah, det är ju jättelänge tills jag får bestämma
sen när man väl sitter här och tänker, så blir man helt knäckt.

Saken blir inte bättre när man tänker att om 10 år är jag 28 år.
Är då grejen att jag ska ha gått ut min högskole utbildning på 5 år sen skaffa barn ett jobb, ett hus & kanske vara gift till och med?

Jag vill ju göra tusen saker innan jag gör nått utav detta?!
Jag vill göra en massa andra utbildning, resa hela världen runt och ha mycket pengar
så att man kan göra nått utav detta.

Jag menar man sitter och tänker:
- " Äh, det är ju 10 år kvar. Det går ju skitseg Men nej, det går inte skitsegt utan tiden går skitsnabbt.
Jag började på gymnasiet för 3 år sedan och då satt man och tänkte ah, det är 3 år tills jag tar studenten.
Nu sitter jag här och ska ta studenten om knappt ett halv år.

Jag kom på att jag ska ta vara på min ungdom, ha kul med mina vänner och leva upp mina drömmer
dem som jag vill leva upp till. Jag vill minnas som preics när jag var tonåring, vilket jag är fortfarande men bara när jag var lite yngre.
- Fan va kul jag hade det när jag var 13-18.
Vilket jag har haft också
- Jag har haft ett väldigt roligt liv
- Väldigt socialt liv.
- Alltid folk omkring mig,
- Roliga fester.
- Fått massa av nya vänner, bekanta.
- Fått väldigt många skratt.

Jag ska fortsätta ha detta livet, för jag älskar det.
Jag är så glad över dem som jag känner, mina vänner & mina bästa vänner.
Min familj, min pojkvän.

Jag är glad över mina underbara vänner, dem ska jag ta vara på.
Preics som jag gör, men att hitta dem bästa vännerna som jag har.
Det är väldigt svårt, jag uppskattar er & älskar er.
Ni vet preics vilka ni är.
- Det är ni som vet allt om mig, alla mina misstag, alla felsteg, mina mörkaste
hemligheter.
Ni har varit där för mig i vårt och torrt, ni har verkligen ställt upp för mig när jag har behövt er.
Det kallar jag äkta vänner, ni vet vilka ni är. Jag behöver inte skriva namn, för ni vet och ta åt er.
För jag kan inte bli mer stolt över att ha er som mina vänner.

Det är äkta vänner som vet allt om en,
men ändå som finns kvar och älskar en preics lika mycket som innan.

För ni ändå är ni kvar där vid min sida, no matter what.
Dem som jag har känt längst och även några nyare vänner.
Men ni som har varit med mig ifrån början det är ni som vet allt om mig och ni vet
hela min livs historia.

Ni är bäst, jag älskar er.
Bättre vänner än er kan man inte få.

Ta vara på denna tiden, för när ni sen sitter där i rullatorn
och kollar på dem som är unga när ni är gammal, så kommer ni ångra
varför ni inte gjorde det ni ville göra. Då är det för sent.