Minns du denna åldern?
Jag minns när jag var i den åldern 14-15 år..
Jag trodde att jag visste allt, att jag hade rätt om allt!
Ingen kunde ändra mina åsikter om vad som var rätt och fel!
Jag ser på 14-15 åringar nu, hur dom är, klär sig och beter sig.
Och jag när ser tillbaka på det.. tänker jag bara.. HERREGUD!
Var jag också sån? - Ja, valentina du va också så.
Dom ser inte vad som är rätt och fel, dom inser inte vad dom gör
för fel, dom tror att dom har rätt! Men tro mig, ni kommer att ångra mycket av denna tiden!
Alla är så envisa och jag sätta mitt liv på att alla som är i min ålder -> uppåt.
Tycker preics som mig, man hade inget tänkande då.
Man var inne i sin lilla värld och trodde att allting var så bra.
Nu har jag äntligen lugnat ner mig och fått ett bra liv,
och det finns nog bara få personer som har hjälp mig igenom det.
Jag har gjort många misstag och jag tänkte då; AAh, skitsamma. Man lever bara en gång.
Men kom ihåg ångesten och tankarna kommer senare, inte just då, inte just i den sekunden utan senare när du blir 17-18 år gammal och kollar på dom som var i din ålder när du var 14-15, du kommer att tänka preics som oss, i vår ålder.
Det finns ingen återvända, bara att acceptera ditt förflutna och försöka fixa till det när du börjar tänka normalt. Jag var själv den som sket i vad andra tyckte, gjorde det jag vill och det jag tyckte var rätt! Ändå i slutändan var det ...
- Ja, mamma du hade rätt! Jag skulle inte göra så.
Jag festade varje helg, varje tillfälle som fanns. Jag var helt out off line.
Men jag är glad, att denna personen gjorde mitt liv till en mycket bättre människa, person, ändrade mina rutiner.
Jag hade nog aldrig orkat med att leva som jag gjorde, det jag gjorde, det jag sa..
Ångesten kan komma lite då och då, när man börjar tänka vad gjorde jag egentligen? hur kunde jag göra en sån sak? Gjorde jag verkligen också så?
- Ja, nästan..
Jag har min mamma, mina vänner och min pojkvän.. det var han som gjorde att jag blev en mer lugn person.
Och jag kan inte tacka er mer än vad jag har försökt.
Ni har alltid stått vid min sida, ni har alltid hjälp mig ur rikiga komplicerade situationer som jag nästan aldrig hade klarat av själv. Ni har förstått mig.
Kom igen, en 14-15 åring supa, knulla runt osv..
Hur fan låter inte det inte då? Men visst, man tänkte inte så då tyvärr.
Konsekvenserna kommer när du minst anar det, du kommer att ångra dig.
" livet går inte i repris" = helt rätt, men du ska även tänka på vad du gör och säger. Har du gjort en sak en gång eller sagt nått kan du inte ändra det, folk sätter allting i minnet även om du tror att dom har glömt det, så har dom inte gjort det. Man ska leva livet rätt.
Men visst, ibland kan jag även skratta åt den galna tiden och tänka.. Fan vad sjuk jag var ändå, haha.
Men jag har gjort det jag ska, det var så mitt öde var i "tonåren" ingeting som jag kan ändra på.
Men jag ångrar inget, men jag önskade att jag hade gjort visa saker på ett annat sätt!
Jag trodde att jag visste allt, att jag hade rätt om allt!
Ingen kunde ändra mina åsikter om vad som var rätt och fel!
Jag ser på 14-15 åringar nu, hur dom är, klär sig och beter sig.
Och jag när ser tillbaka på det.. tänker jag bara.. HERREGUD!
Var jag också sån? - Ja, valentina du va också så.
Dom ser inte vad som är rätt och fel, dom inser inte vad dom gör
för fel, dom tror att dom har rätt! Men tro mig, ni kommer att ångra mycket av denna tiden!
Alla är så envisa och jag sätta mitt liv på att alla som är i min ålder -> uppåt.
Tycker preics som mig, man hade inget tänkande då.
Man var inne i sin lilla värld och trodde att allting var så bra.
Nu har jag äntligen lugnat ner mig och fått ett bra liv,
och det finns nog bara få personer som har hjälp mig igenom det.
Jag har gjort många misstag och jag tänkte då; AAh, skitsamma. Man lever bara en gång.
Men kom ihåg ångesten och tankarna kommer senare, inte just då, inte just i den sekunden utan senare när du blir 17-18 år gammal och kollar på dom som var i din ålder när du var 14-15, du kommer att tänka preics som oss, i vår ålder.
Det finns ingen återvända, bara att acceptera ditt förflutna och försöka fixa till det när du börjar tänka normalt. Jag var själv den som sket i vad andra tyckte, gjorde det jag vill och det jag tyckte var rätt! Ändå i slutändan var det ...
- Ja, mamma du hade rätt! Jag skulle inte göra så.
Jag festade varje helg, varje tillfälle som fanns. Jag var helt out off line.
Men jag är glad, att denna personen gjorde mitt liv till en mycket bättre människa, person, ändrade mina rutiner.
Jag hade nog aldrig orkat med att leva som jag gjorde, det jag gjorde, det jag sa..
Ångesten kan komma lite då och då, när man börjar tänka vad gjorde jag egentligen? hur kunde jag göra en sån sak? Gjorde jag verkligen också så?
- Ja, nästan..
Jag har min mamma, mina vänner och min pojkvän.. det var han som gjorde att jag blev en mer lugn person.
Och jag kan inte tacka er mer än vad jag har försökt.
Ni har alltid stått vid min sida, ni har alltid hjälp mig ur rikiga komplicerade situationer som jag nästan aldrig hade klarat av själv. Ni har förstått mig.
Kom igen, en 14-15 åring supa, knulla runt osv..
Hur fan låter inte det inte då? Men visst, man tänkte inte så då tyvärr.
Konsekvenserna kommer när du minst anar det, du kommer att ångra dig.
" livet går inte i repris" = helt rätt, men du ska även tänka på vad du gör och säger. Har du gjort en sak en gång eller sagt nått kan du inte ändra det, folk sätter allting i minnet även om du tror att dom har glömt det, så har dom inte gjort det. Man ska leva livet rätt.
Men visst, ibland kan jag även skratta åt den galna tiden och tänka.. Fan vad sjuk jag var ändå, haha.
Men jag har gjort det jag ska, det var så mitt öde var i "tonåren" ingeting som jag kan ändra på.
Men jag ångrar inget, men jag önskade att jag hade gjort visa saker på ett annat sätt!
