Inga lampor lyser inatt.

Den personen som stötter bort dig, du vill ha uppmärksamhet, kärlek?
Det kan vara din familj, din syster, din pojkvän, dina vänner.

Har du någon gång varit med om det?
Att personen isig vägrar att släppa in dig i sitt liv, tror det värsta om dig?
Nå, jag har varit med om det 2 gånger.
Det är hemskt, jobbigt, panik rent ut sagt.
Men man försöker leva med det på nått sätt, jag vet hur?
Men jag undrar kan man verkligen hata sin familj, syster, pojkvän, bästa vän?
Om dem inte har gjort nått dumt mot en, att man bara antar hela tiden?

Varför vilja vara med en person som tror det värsta om en hela tiden? Ja, det tror jag också.
Jag är hemma själv, i mitt rum.
Min pojkvän är inte här, mina föräldrar sover, även lillasyster.
Min pojkvän han brukar alltid sova med mig, lite mörkrädd är jag.
Men jag skulle ut och röka, men jag såg ingenting?! Allting var helt kolmörkt,
alla lamporna var helt släckta, jag har aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv.
Så liten, så rädd, så ensam, kallt..

Jag saknar allt som har med närhet att göra, allting.
Sen kommer min katt in och har världens sår i huvet, jag vet inte vad jag ska göra?
jag får panik, klockan är 2 snart.
Jag kan inte sova, men jag är trött?
Jag vill lägga mig, men kan inte.
Jag vill att tommy ska vara här, men han är här inte.
Jag vill så mycket, så mycket i detta livet.

En sak saknar jag, min lillasyster.
Det bandet mellan oss, saknas.
Jag älskar henne mycket, den tjejen. Min lillasyster, som var så liten innan som jag kunde ha i dockvagn
och leka med hela dagarna.. Nu är hon stor och vi pratar knappt?
Vi står inte varandra nära, jag förstår inte varför?
Jag älskar ju henne, jag hade kunnat ge mitt liv för henne om jag ska vara ärlig,
för det är ju trosallt min lillasyster. Som jag skulle kunna döda för.
Hon gav mig även en tankeställare idag, nått som jag inte tänker gå in på.
Jag undrar ibland är hon envis, kall eller är det bara någon försvarmekanism?
Jag älskar henne, hon är min lilla ängel.
Min lilla sötis, som var så liten lockig och kristallblåa ögon.

Jag ska iallafall sova nu, lägga mig i sängen själv..
jag hatar det! jag hatar det, jag saknar han.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0