Framsidan har även en baksida.

Mina tankar, mina ord rakt ifrån hjärtat.

Jag vill inte ha det såhär mer, seriöst vad håller vi på med?
Vi älskar varandra ju, så varför håller vi på att förstöra nått
som är underbart och nått som gör oss lyckliga?
Det är vi båda som förstör det vi har, vi kommer inte att inse vad vi har tillsammans
förräns vi mister det. Jag klandrar varken dig eller mig själv, för att vi båda har gjort samma misstag.
Vi kommer inte att inse vad vi har förräns vi mister det vi har.
Är det värt det att vara så dum att låta det gå så långt?
Jag har tänkt mycket, på det vi har tillsammans, och jag vill att det ska hålla.

Jag är fast vid dig nu, det är jag. Jag älskar dig, verkligen.
Men för att ett förhållande ska funkar så måste det finns
tillit, ärlighet & trogenhet.
Dom två första, är det värsta.
Vi måste försöka fixa det, innan det är försent.
Det känns som om den ena hjärnhalvan säger:
- Valentina, lita på honom. Han älskar ju dig, han håller dig
trogen & han är ärlig mot dig.
Medans den andra säger;
Han döljer nått, han ljuger för dig, lita inte på honom helt och håller.
Du kommer att bli sårad.
Låter ganska sjukt va?
Visst det tycker jag också att det gör.

Jag älskar ditt sällskap, din personlighet, din stil, din lukt
hela dig med andra ord.
Jag vet inte om du älskar mig lika mycket som igår,
men mina känslor växer för dig, varje minut, timme och dag.
Jag hoppas att du gör det också, för att jag orkar inte bli lämnade, ensam
 sårad av någon som jag älskar, jag kan inte vara utan någon som jag älskar.
Vi älskar varandra, vi gör allt för varandra.
Så ta dig en tankeställare, är det värt det?
Är det värt att förstöra nått som vi båda lever för, nått som gör oss lyckliga
nått som vi älskar?

Det finns jobbiga tider i varje förhållande, grymt jobbiga.
Varje natt så ligger man och vrider sig i sängen och letar efter nått
att hålla om, jag letar efter dig. Men du finns inte där då, så jag får
ta en nalle då, att hålla om.
Försöka inbilla mig, att det är du. Som håller om mig, och försöker
minnas din doft, försöker få samma kärlek utav den nallen jag håller om.
Men det får jag inte, varje morgon vill jag skriva nått gullig sms som jag brukade göra.
Det gör jag, också.
Jag skriver dom, sen raderar.
Jobbigt jag vet, det finns så svåra tider.
Så att man vill bara banka sitt huve i väggen, och bara dra tillbaka tiden
några dagar, veckor. Så att man kunde göra visa saker på ett annat sätt.

Jag älskar dig, att vara utan dig att vakna utan dig, att inte få känna
din närhet, höra dig sig innan vi går och lägger oss; Jag älskar dig, sov gott.
Gör mig galen.

Jag älskar dig, jag gör det.
Vi kommer att lösa det.


Försök le, försöka va positiv, försök kämpa.
Allting blir bra tillslut.