Framsidan har även en baksida.

Vaknade ganska pigg, och var på jättebra humör, glad, trodde att nått bra skulle hända, men det blev tvärtom.
Jag visste att jag skulle blir lite deprimerad fram mot dan.
Och visst stämde det? Jag satt idag på dagiset och dagdrömde för det mesta.
Jag lyssnade inte på vad barnen sa typ, ja bablade om nått helt annat.
jag tänker låsa in mig på mitt rum och komma ut.

Man mår bättre utav att vara själv, ensam.
Ensam i sin ensamhet. 

Jag skriver i ensamhet, och det är så skönt.
Jag bryr mig inte vad andra tycker om mina bloggar, jag bryr mig inte om vad du
eller ni tycker om den. Jag bryr mig inte om vad ni kommer att säga till mig,
jag bryr mig inte om nått längre. Varför sitter du äns och läser den, om du hade
tänkt att klaga?

Har ni någon gång vart utan problem?
Jag har, det är så bra, man blir glad, lycklig.
Jag har försökt inbilla mig själv att jag är lycklig, men jag är nog inte det.
Jag har vatt det, jag har varit det, jag vill vara det.

Har du någon gång känt att du vill bort från alla kraven?
Att känslor för dig galen, man känner hur dom tar en,
man känner känner sig bedövad, hur ångesten fyller den?
Den försöker trycka ner den, men jag står ändå på benen.
Jag försöker tänka fram, men jag tänker bara bakåt.


Jag kollar på dom små barnen, jag får upp minnen,
och dom tankarna jag hade.

- Hur kommer mitt liv att se ut?
- Hur kommer jag att se ut?
- Kommer jag att vara lycklig?
- Kommer jag att bo kvar i Sölvesborg?
- Kommer jag också ha många vänner, och festa som andra ungdomar gör?
- Kommer jag att vara söt, vacker, ful?

Det va mina tanker. Jag ville verkligen bli stor då, men nu?
Jag vill bara vara 5 år igen, känns det som.
Men nej, egentligen så vill jag inte det. 
 
En sak vet jag iallfall, jag är stark and im the best.

Ska äta lite, sen träna lite :)

/ Take care.