Framsidan har även en baksida.

Jag mår bra, av att hjälpa andra.
Jag pratar med folk varje dag och ger dom råd och allt, det känns skönt
att ändå påminna dom om att det finns ett litet ljus hur dåligt man än mår,
vad man än har gjort eller sagt.
Jag känner mig lycklig då, jag vet att jag har gjort visa misstag.
Jag vet att när jag inte mår så bra, så går det ut över alla andra, det är inget
jag vill, inget jag planerar, inget som jag själv har märkt.

Jag har tänk på det ganska mycket nu, och det är inte försent ännu.
Jag har haft dåliga dagar, där jag har vatt negativ, arg, sur, besviken
och bara viljat somna in och aldrig mer vakna upp.
Men dom dagarna är bort, jag tänker inte låta det gå ut över mina vänner längre.
Det är inte det att jag låter det gå ut över dom men jag är negativ mot dom.
Jag är inte den rikiga Valentina som dom älskar! Jag är en helt annan Valentina
som jag knappt känner. Jag vill inte det, jag hatar den sidan av mig.

Alla har dåliga dagar, finns inte en människa på denna jord som inte har det.
Det är mänsligt, vanligt, normalt, acceptabelt men inte så ofta som mig.
Jag ångrar det, jag hatar det, jag ska aldrig mer låta min ilska gå ut av dom
jag verkligen älskar, som jag bryr mig om, som verkligen betyder nått för mig.
Jag vet att allting kommer att bli bra!

På bara en vecka har allting i mitt liv blivit ljust, det finns inte ett enda litet mörker hos mig,
och jag är så lycklig, och glad. Låt mig va det, påmin mig inte om vad som är vad, 
vad som är rätt och fel, vad man ska göra och inte göra. Gör det när jag ber om det,
och när ni märker att jag mår dåligt, men annars så....
bara låt mig vara lycklig, om det går åt helvete så gör det det, just nu låt mig vara lycklig.

Jag har alltid jag vill ha, jag ska inte klaga, vara ledsen, arg, besviken, önska att jag hade
mer än vad jag har.
Jag har alltid jag någonsin har önskat mig.

Jag älskar er, och ni vet vilka ni är.