Framsidan har även en baksida.

Jag förstår inte hur en liten enhet, människa, personlighet
kan göra ens dag så mycket bättre?

Hur kan en liten enhet kan nästan få alla pusselbitar på plats?
En liten enhet, personlighet som man inte kan släppa...
göra en mänsklig varelse så glad, positiv och på
så mycket bättre tankar, det är ganska sjukt när man tänker efter.

Bara om man hade nämnt namnet, ett sms, en liten gulligt komplimang
så har man leende nästan uppe till örona, men det har alltid vatt så
och det kommer alltid att vara så. Vilka vägar jag än kommer att ta,
det är en sak som är säker. Du kommer aldrig att försvinna ur mitt minne, för det
går bara inte. Jag menar du kommer alltid vara en person som jag kommer att tänka på
när jag kanske är 70 år gammal.
Du har ändå följt med i mitt liv i nått år nu.
Det är samma sak, dom som jag umgås med nu och dom jag har vatt jättetajta med och
dom har flyttat kommer jag alltid att tänka på, samma sak du.

Du är en bra människa egentligen och det vet jag om! Jag tror inte, jag vet.
Många säger att en hel del negativa saker men ändå positiva.
Men dom är osäkra, du är en helt fantastisk människa, innerst inne..
där någonstans i dig själv.

Du kanske läser detta, vem vet?
Ta åt dig av varje ord, detta har jag tyckt endan sen jag träffade dig.
Du är en person som man kan prata med om allt.

Det är kanske nog därför jag aldrig grät för dig, var så orolig över det som hade sagt?
Jag ville gråta, jag försökte verkligen, men jag blev bara tårögd, sen hände det inget mer.
För att jag kände att du redan visste det, och hur än det hade blitt så hade det blitt som
det hade vatt innan, och det är bra. Jag vet inte, varför? Men det har nog vatt så jag har tänkt
eller nått inom mig som har fått mig att inte gråta, för att nått där inne i mig visste om att det
inte skulle gå åt helvete.
Och visste gjorde det inte det? :)

Jag älskar när du får mig att skratta,
jag älskar att ligga på ditt bröst och bara känna av din värme.
Att veta att man bara ha någon där..

Visst, det handlar inte om kärlek and all that shit men
att man ändå känner av den även om det kanske inte finns nått på rikigt?
Inte bara det du får en att att må bra, och känna sig bekväm när man är med dig.
Man kan verkligen vara sig själv, det har jag alltid vatt och kommer alltid att vara.