Framsidan har även en baksida.

Det kändes som om mitt hjärtat stannade.
Jag blev helt varm, orolig, rädd.
Handflattorna blev svettiga.
Det blev tusen tankar i mitt huvud, jag undrade vad som skulle hända.
Jag visste inte vad som skulle hända.

Jag sitter fortfarande och tänker om mitt beslut,
jag va så säker inatt, imorse. Men är jag på samma ruta igen.
RUTA NUMMER 1.
Hur jag än gör, hur jag än tänker, vad jag än gör blev fel.
Jag är så rädd att det inte ska gå som jag vill.
Jag är rädd för att förlora. Jag har aldrig vatt rädd för nått innan
men detta är jag rädd för, om du bara kunde förstå mina signlar
så hade allt blitt bättre, då hade jag inte behövt oroa mig över nått.

Just nu? Vill jag bara falla in i en djup sömn och aldrig mer vakna.
Det skär inombord, det gör så ont. Att se vad som egentligen pågår.