Barnets glädje.

Min första dag på apu:n,
det va helt otroligt underbart att vara där.


Att se dessa små liv, springa runt, leka, inte veta nått om omvärlden,
att aldrig gjort några misstag, aldrig sagt eller gjort nått dumt.

Att se dom små själarna, skratta hela tiden. Fantasera och leka hela tiden.
Tro att dom är en drottningen första sekunden, andra sekunden ett lejon.
Man ser i deras ögon, deras glädje, deras problemfria liv. Hur roligt dom hade, bara
av att springa runt, av glädje.
Dom försöker förstå
sig på oss som är äldre.


När jag satt och bara kollade på dom, och dom kallade mig för fröken
jag blev helt förstumad.

- Va det bara detta? Va det bara detta man skulle uppleva när man va liten?
Varför kunde man inte leva så föralltid?

Det va en liten pojke som frågade mig idag.
- Du vet du allt om mig?
- Ja, nästan.. sa jag på skämt.
- Nej? Visste du om att jag är kär i dig också? sa han.
-  Nej det visste jag inte, sen log jag.

Han va så sööt, han gömde sig, för att han skämdes.
Så började han rita en massa bilder till mig med hjärtan,
åh han va så söt.

Tänk om det skulle ha vatt så nu också? Att inte kunna veta hur det känns att bli sårad
av kärleken? Att bara kunna vara kär i någon i 1 dag sen efter det bli det i någon annan?

Ibland så kändes så som man vill tillbaka till den tiden, men jag har inte ens gett mitt liv för att bli ett litet barn igen.
Jag trivs med det livet jag har,  jag är stolt över den jag är, jag är stolt över det jag har gjort, jag är stolt över allt jag har. Man lär sig av sina misstag, men man ska aldrig ångra dom.

Jag har gjort många misstag i mitt liv, jag har gjort många saker som man inte ska göra.
Varför tänka på morgondagen? Varför lägger ner tid på vad man ska tro vad andra tycker om en?
Varför lägger ner så mycket energi på vad som är rätt och fel?
När man vet att tiden går så snabbt, det bara springer iväg. Man hinner knappt med att förstå att man
sitter snart i en rullartor? So tell me why? Just give me one reason.

Varför äns ställa sig såna här frågar när det finns inga riktiga svar egentligen?

Kollar man rikigt noga i deras ögon, så ser du också deras glädje.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0