Falling down.

Svar utan känslor, utan äns lite ömhet.
Det det just det som får en att nästan falla ihop.
Men det är just nu, man ska vara stark och inte bry sig tror jag.
Jag försöker göra mitt bästa, försöker.
Men jag får bara tomma svar, kalla svar, utan någon sorts
känsla.


Så många gånger jag har fallit ner och slagit mig, så många gånger.
Men alltid lyckas ta mig upp och tatt med mig någonting från botten,
själv, jag har alltid viljat kämpa, viljat göra det själv, inse att jag är stark.
Jag är det, varje gång jag har fallit ner och slagit mig har jag gjort det själv,
utan min familjs eller vännernans hjälp. Hjälpen fanns där, men jag ville aldrig.

Det börjar kännas att jag gör det igen, för dessa hårda orden.
Fine för mig, ju mer jag faller och slår mig desto starkare blir jag.

Jag skulle kunna krossa mitt hjärta för din skull. Jag skulle kunna leva med tanken på att du kan lämna mig när som helst. Vilken sekund som helst.

- Valentina, du är den som alltid klarar dig.. I alla lägen..
Du har alltid vatt den som har stått på till dig själv.
Jag är en vinnare.

I know who im, and i love myself.

In the night I hear 'em talk,
The coldest story ever told,
Somewhere far along this road
She lost her soul
To a man so heartless...
How could you be so heartless... oh
How could you be so heartless?

- världens skönaste & bästa låt!


/ Take care.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0