Framsidan har även en baksida.

Jag vet vad du känner, jag vet hur du mår, jag vet vad du vill.
Ibland kanske man inte kan få allt man vill ha, men man har nästan det.
Nästan, det räcker. Man kanske får hela saken senare i framtiden?

Jag vill bara, jag vill bara...Åh.
Jag är säker, jag är säker på dig.
Jag är säker på allt.

Det äter upp en inifrån, det gör så ont ibland,
alla hemligheter, allt man vet, allt man har gjort,
allt man har sagt, allt man vill.

Men det finns alltid en väg, det finns alltid en dörr som är öppen
och den dörren har två vägar. En bra, en dålig.
Har man tur så hamnar man på den rätten vägen, men för att komma dit
så måste man tänka mycket, funderna mycket, förstå sig på vad man gör.
Jag har nog valt det rätta vägen, jag vet vad jag ska göra, vad jag vill.
Jag ska lyckas, jag kommer allt lyckas. Jag kan väntar i dagar, veckor,
månader, till och med år. För att jag vet, ju längre man väntar desto bättre
blir allting, ju lyckligare blir man. Det är värt, allt.
All smärta, all väntan.


I dit it.