sömnlösa nätter, oro & funderingar.
Jag sover knappt om nätterna längre, jag sover 2-4 timmar om dagen.
Visa dagar iallafall, dom flesta.
Jag har så mycket tankar, funderingar om hur jag kan bygga upp mitt liv på, det känns som att jag har förlorat en del av mig själv, en del av mig själv som var jag!
Det är folk som blir sårade varje dag, som mår dåligt, visa är starka än starkast och visa klarar inte av någonting.
Jag är en av dom, en av dom som är bland dom starkaste! Jag har ett stort hjärta när det kommer till mina närmsta, jag ger dom allt. Men det finns en gräns för mig också, och när du har passerat den gränsen
vill jag varken se eller höra av dig igen.
Jag har börjat inse att det är inte jag som förlorar på det? Utan den andra, som gör det.
När det säger stopp så är det stopp, jag kan ta mycket skit och bara kolla käften och "följa floden"
om man säger så. MEN! Bara för det betyder det inte att man kan leka med en människa hur man vill.
Alla har känslor, man ska aldrig testa en människas psyke. För det blir aldrig bra, det förvärrar bara saken!
Jag har fått nog nu iallafall, detta va droppen för allt!
Allt illa du har gjort mig, inte fysiskt utan i min själ och i mitt hjärta.
Vill du att jag ska stanna kvar, bör du börja tänka om.
Tänk om på hur du ska kanske bete dig, börja ta hand om mig och mina känslor.
Jag har gett dig allt, ställt upp för dig till över 110 procent.
och som tur väl är, så kommer det inte bara ifrån min mun utan även ifrån
andra människor runtomkring mig.
Nu har jag fått skriva av mig, känns skönt som bara den.
Nu ska sova, godnatt!
