Svartsjuka.

Det är det västa vi alla tycker och vet.
Ändå så är vi det?
Det går inte ens ihop, när man väl tänker efter?

Svartsjuka leder till att man mister den man tycker om,
och det stämmer.

Men varför ska man va det egentligen?
När man har valt att vara tillsammans,
visst det är väl jobbigt om man flick/pojkvännen
är med tjejer/killar som man inte känner.
För att man känner inte dom då, och då vet man inte
hur dom fungerar, vilka dom är, och vad dom går för.

Man ska ta vara på den tiden man har tillsammans,
och om det händer nått det är då man ska ta itu med det.

Livet är alldeles för kort för att bråka och tjafsa om
smågrejer som kan få honom/henne att försvinna.


Va glad istället för att han valde dig, tror knappast att man hade vatt tillsammans
med någon som man inte tycker om?
Egentligen har man inget att vara svartsjuk över, om man litar på varandra till 100%.
Och man ska aldrig tänka på varandras förflutna, för det va då!
Vi lever i nuet, inte dået.

Jag har själv gjort det misstaget, att vara svartsjuk av mig.
Men jag har tänk mycket, över det.
Varför ska jag vara det?
Han valde ju faktiskt mig, att vara tillsammans med mig!
Sen om han går ut och dansar med andra tjejer och har
skitkul det är väl skitsamma
för att han kommer ändå hem till mig sen, inte till tjejen?
Det är ändå vi som går hem tillsammans, det är ändå
vi som går och lägger oss i samma säng.
Han ska ju också kunna gå ut och ha kul och lära känna nytt folk.

Svartsjukan handlar inte om honom, utan dig själv.
Det är du själv som psykar dig själv med en massa om och men.
Allting handlar om självsäkerheten.
Du måste bli tryggare i dig själv, och lita på honom.

Att ringa och terra honom bara för att han svarar behöver inte betyda att
han är och sätter på någon annan? Han kanske vill ha sin tid med sina
vänner och kanske inte orkar att svara.
Men vi tjejer tänker inte så, utan vi ska alltid tänka det värsta och
göra världens circus av det hela.
Och vi tänker inte heller hur jobbigt det är egentligen,
men vi vet själva hur jobbigt det är? Det vet vi alla.
Men ändå så tänker vi inte så, när vi väl är i den situationen.


Tro mig, jag har lärt mig.
Och jag lovar att om man tänker så som jag gör, så blir allting så
mycket bättre.
Det kan vara svårt, men det kan också vara lätt.
Det blir vad man gör det till.

BLÄÄÄ PÅ SVART/AVUNDSJUKA!

sasas

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0